Historik / standard

 

 

Klicka på bilden!                                     Klicka på bilden!
                  
Dandie Dinmont standard                       Dandie Dinmont beskrivning

 

DANDIE EKVATION

Höjden = Från backen till skulderbladsknappen
Längden = Höjden x 2 minus 5 cm
Detta blir den korrekta propotionen på en Dandie Dinmont

Dandie Dinmont Vänner har fått lov av författaren Jonas Wiborg, att få använda texter och foton ur hans bok ”Mr Dinmonts egna terrier”.

Tack Jonas!

/standradrandi.jpg

 

DANDIENS EXTERIÖR

Dandie dimont terriern är den äldsta existerande terrier-varianten, förmodligen också den medlem av terriergruppen som hållit sig mest oförändrad.

Trots att just ingen idag jagar med sina dandies har vi ingen rätt att på någon punkt förändra den äldsta terrierrasen. Dandien uppkom inte av en slump, bakom de flesta detaljer i dess utseende finns en praktisk förklaring. Det här en ändamålsenlig liten terrier som snabbt och smidigt kan ta sig fram i den snårigaste, stenigaste terräng och under jord, i gryt. Kraft och styrka behövs för att kunna ta itu med en räv eller grävling.

Ursprungsland är Storbritanien. Användningsområde Ursprungligen jaktterrier, numera sällskapshund.

Bakgrund/ändamål: Dandie dinmont terrier har som rastyp varit konstant sedan slutet av 1600-talet. Den har fått sitt namn efter Dandie Dinmont, en av personerna i Sir Walter Scott´s roman ”Guy Mannering”. Förebild var små strävhåriga jaktterrier, som länge funnits i Cheviotbergen.

Helhetsintryck: Huvudet är mycket typiskt för rasen. Det skall vara täckt med vacker, silkeslen päls. Ögonen skall vara stora, kloka och intelligenta. Den långa kroppen skall vara lågställd och vesslelik med korta, kraftiga ben. Pälsen skall stå emot väder och vind.

Uppförande/karaktär: Dandie dinmont terrier skall vara en sportig, arbetsduglig terrier. Den skall vara självständig, mycket intelligent, beslutsam, envis, känslig, tillgiven och värdig.

Huvud: Huvudet skall vara kraftigt utvecklat, stort i proportion till hundens storlek. Muskulaturen skall vara utomordentligt välutvecklad, speciellt när det gäller käkarna.

Skallparti: Skallen skall vara bred och avsmalna mot ögonen. Avståndet från inre ögonvrån till skallens baksida skall vara ungefär lika med avståndet mellan öronen. Pannan skall vara väl välvd. Huvudet skall vara täckt av mycket mjukt, silkeslent hår och alltså inte enbart bestå av en tofs på hjässan.

Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart.

Nosparti: Nospartiet skall vara i proportion till skallen som 3:5. På nosryggen finns en trekantig bar fläck, ca 2,5 cm bred, som pekar bakåt från nostryffeln mot ögonen.

Kinder: Kinderna skall gradvis avta mot det djupa och kraftiga nospartiet.

Kommentar: "Det första den initierade domaren, som dömer den här rasen gör, är att sätta handflatan över skallen. Den skall vara så kraftig så det skall vara med nöd och näppe som fingrarna klarar att täcka över hela. Ett väl markerat stop är av största betydelse för att ge hunden det korrekta uttrycket.

Ofta eftersträvas ett tämligen kort nosparti, men det får givetvis aldrig se ihoptryckt eller trubbnosigt ut. Ett längre nosparti som har kraftigt utvecklade käkar är precis lika korrekt, en grytterrier behöver rejäla käftar. Nosen får aldrig se snipig ut. Förutom svart skall nostryffeln vara stor med rejäla näsborrar, praktiskt under jord och oerhört viktigt för att ge det rätta ansiktsuttrycket."

Ögon: Ögonen skall vara mättat mörkt hasselnötsbruna. De skall vara brett och lågt ansatta, stora, klara, rundade och fylliga men inte utstående.

Kommentar: "Ögonen är verkligen rasens adelsmärke. Det skall vara behagligt att möta en dandies mjuka, kloka och värdiga blick. Runt ögonen är huden väl pigmenterad, vilket förstärker intrycket av stora runda ögon."

Öron: Öronen skall vara ansatta långt bak på skallen, sitta brett isär, vara lågt ansatta och hänga tätt intill kinderna med endast en obetydlig resning vid basen. Örats brosk och hud skall vara mycket tunn. Längden på örat skall vara drygt 7 cm till 10 cm. Det skall finnas tunna behäng av hår, som börjar ca 5 cm ovanför öronspetsen.

Kommentar: "Viktigt att öronen är små och mycket tunna. Det är viktigt att notera öronens placering, de skall sitta lågt och långt tillbaka på huvudet."

Käkar/Tänder: Komplett, perfekt och regelbundet saxbett med starka käkar och jämnt ansatta tänder. Tänderna skall vara starka. Speciellt hörntänderna. Munnens slemhinnor skall vara svarta eller mörkt färgade.

Kommentar: "Sträva alltid efter ett verkligt rejält fullt garnityr i form av saxbett."

Hals: Halsen skall vara mycket muskulös, välutvecklad och stark. Den skall vara kraftfull och väl ansatt i skulderpartiet.

Kommentar: "Dandien behöver en kraftig hals av rejäl längd. Detta har en praktisk förklaring, en hals av god längd ger hunden bra rörelsefrihet vid närkamp med vilt under jord. Kraften behövs ifall hunden måste dra en död räv eller grävling ur grytet."

Kropp: Kroppen skall vara lång, stark och smidig.

Rygg: Ryggen skall vara muskulös och ganska låg vid skulderpartiet.

Överlinje: Överlinjens kurvor kommer av en sänkning över skulderpartiet, och en välvning över ländpartiet med en mycket svag, gradvis sluttning från ländens högsta punkt till svansroten.

Bröstkorgen: Bröstkorgen skall vara välutvecklad och väl nedsänkt mellan frambenen. Revbenen skall vara väl välvda och rundade.

Kommentar: "När det gäller rasens kropp är ett nyckelord flexibilitet. Man kan säga att en korrekt bröstkorg igenomskärning liknar ett ägg med tygndpunkten upp! Denna ras signum är överlinjen. Överlinjen, med parallell underlinje, skall vara mjukt och vackert välvd. En lätt välvd rygglinje är en stark rygg som ger snabbhet, här kan man jämföra med vissa vinthundar."

Svans: Svansen skall vara ganska kort, ca 20-25 cm. Den skall vara tjock vid roten och vara forsatt grov till ca 10 cm längd och därefter avsmalna till spets. Den får på inget sätt vara vriden eller ringlad utan skall bäras uppåtsvängd som en sabel med svansspetsen lodrät ovanför svansroten, när hunden är upphetsad. Svansen får varken vara för högt eller lågt ansatt. När hunden inte är upplivad bärs svansen glatt något ovanför rygglinjen.

Kommentar: Svansen skall linjemässigt utföra en snygg förlängning av rygglinjen.

Extremiteter:

Framställ: Frambenen skall vara korta med synnerligen väl utvecklade muskler och benstomme. De skall sitta väl isär med bröstkorgen väl nedsänkt mellan dem. Krokig framben är högst oönskade.

Skulderblad: Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda men inte tunga.

Underarm: Underarmarna skall följa bröstkorgens linje.

Framtassar: Framtassarna skall vara framåt- eller svagt utåtriktade i stående. Tassarna skall vara rundade med tjocka trampdynor. Klorna skall vara mörka men varierar beroende på kroppens pälsfärg. Platta eller öppna tassar är inte önskvärt.

Bakställ: Bakbenen skall vara något längre än frambenen. De skall vara tämligen brett ställda men inte särade på ett onaturligt sätt.

Lår: Låren skall vara välutvecklade.

Knäled: Knälederna skall vara vinklade.

Has: Hasorna skall vara låga, om sporrar förekommer avlägsnas de vanligen.

Baktassar: Baktassarna skall vara något mindre än framtassarna.

Kommentar: "Det är viktigt för största harmoni i en dandies byggnad att hunden har ett utmärkt välbyggt starkt framparti, med väl tillbakalagda skulderblad och en ordentligt tillbakavinklad överarm. Till detta krävs också ett rejält bakställ med ordentlig vinkel från höften till knä och till has."

Rörelser: Rörelserna skall vara kraftfulla med direkt påskjut från bakstället vilket ger flytande, fria och lätta rörelser med lång räckvidd i framstället. Stela, styltiga, skuttande eller vevande rörelser är absolut inte önskvärt.

Kommentar: "För en dandie med ett begränsat steg kan ibland förefalla vanka lite ank-likt framåt. Med andra ord kan osundhet nästan ha setts som rasspecifikt. En sådan hund faller vid minsta tempoökning över i en skuttande galopp. En dandie dinmont skall röra sig med ett fritt gott steg. Sundhet är A och O."

Päls: Pälsen är ett mycket viktigt kännetecken för rasen.

Pälsstruktur: Pälsen skall var dubbel, bestående av mjuk, lintrådig underull och hårdare täckhår som inte är strävt men ger en frasig känsla vid beröring. Pälsen skall inte dela sig efter ryggen utan ligga i smala ”som penslade” stråk vilka bildas av att det hårdare täckhåret kommer upp genom den mjukare underullen. Frambenen skall ha ca 5 cm behäng. Ovansidan av svansen skall vara täckt av sträv päls. På undersidan är den inte lika sträv och bildar en vacker fana av mjukare hår.

Kommentar: "En bra jaktterrier behöver en ordentlig ytterrock för att hålla kyla och väta ute. Om en dandie med korrekt pälskvalitet blir blöt är det anmärkningvsvärt hur snabbt, efter bara några skakningar, den torkar. Den rätta pälsen består av ungefär två delar hårda grövre strån och en del mjukare päls. Om man stryker pälsen mothårs känner man tydligast frasigheten. Under den längre ”topp-pälsen” finns ett lager av tjock och mjuk underull närmast huden."

Färg: Peppar eller senapsfärgad.

Pepparfärgad: Färgen varierar från mörkt blåsvart till ljust silvergrått, nyanserna däremellan är att föredra. Kroppsfärgen skall nå väl ned över skuldror och höfter och gradvis blandas med färgen på benen och tassarna, vilka kan variera beroende på pälsfärgen på kroppen, från djupt roströd tan till blekt fawn. Ymnigt, silvervitt hjässhår.

Senapsfärgad: Färgen varierar från rostrött till blekt fawn. Ymnigt, gräddvitt hjässhår. Ben och tassar skall ha en mörkare nyans än hjässhåret.

För båda färgvarianterna gäller att frambenens behäng är ljusare än pälsen på benens framsidor. Något vitt på bröstet och vita klor är tillåtet. Vita tassar är inte önskvärt. Håret på svansens undersida skall vara ljusare än ovansidans. Färgen på svansens ovansida skall vara mörkare än kroppspälsen.

Storlek/vikt:

Vikt: 8-11 kg för hundar i god arbetskondition. Den lägre vikten föredras.

Kommentar: "Vid bedömning av hunden, kom ihåg dess arbetsuppgift. En alldeles egen och personlig reflektion och tumstock är att man utan problem skall kunna stå och ha en dandie dinmont under armen."

Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

/wall20.jpg

DANDIENS MENTALITET

En verklig clown med en kungs värdighet – Den gamle kloke mannen bland terriers

Rasen har inte vad man kallar ett typiskt terriertemperament – som beskrivs som alert, mycket pigg, på tårna och alltid redo. Dandien är i många situationer aktiva och deltar i vad som händer, men den äger sitt speciella filosofiska lugn. Det är knappast troligt att dandien numera används till jakt. Jaktanlaget är tämligen slumrande men det kan variera från individ till individ. I äldre berättelser beskrivs dandies som ivriga kattjägare. Visst finns det de som försöker knipa en katt, men jag tror att det är till stor del en uppfostringsfråga. Om en dandie får växa upp med en katt blir det sällan några problem. Vikten av att bibehålla rasens lugna natur kan inte nog understrykas för en ljus framtid. Att dandien får fortsätta vara den gamle kloke mannen bland terriers är något alla uppfödare måste slå vakt om.

Det som alltid tycks ha förekommit i rasen är vad de brittiskda uppfödarna kallar för homebirds, alltså de som är gladast och lyckligast om de får vara hemma i sin vardagsmiljö och slippa allt vad utställningar heter. Men det är bara att acceptera. Dandien är innerst inne som ung och rebellisk mycket resonlig och förståndig.

Det bästa en kryddterrier vet är att få vara med sin ägare, omgiven av sin familj. Inte för att vara ett plåster som hela tiden pockar på uppmärksamhet, utan för att kunna iakta vad ägaren har för sig och emellanåt göra sig påmind för att få en klapp och några vänlig ord.

En dandie dinmont tycker mycket om alla människor och speciellt sin familj. Det här är frågan om mycket intelligenta hundar. Man blir lätt avslöjad om man försöker lura en dandie. Få hundar av rasen är roade av lydnadsdressyr eller andra liknande aktiviteter. Det ska ske på deras villkor.

Umgänget med andra hundar är mottot – Sköt du ditt, så sköter jag mig -. En individ av rasen med typiskt temperament, avskyr att slåss, men blir han hotad och måste försvara sig blir det en kamp på liv och död.

Man bör alltid vara försiktig med hur man lämnar två dandiesar av samma kön ensamma. Om det händer att dandies slåss är det ofta i samband med tikarnas löpperioder. Då kan det av naturliga skäl bli spänningar.

Något typiskt för dandien är dess kraftiga och djupa skall. Rasen är dock inte speciellt skällig.

I umgänget med dandie dinmont terriers står det på något sätt klart att rasen inte är något nytt påfund. Dandiens unika, behagliga väsen talar tydligt om för oss att de länge vandrat bland människor och med sina mörkbruna ögon sett åtskilligt hända. Ändå finns det väl knappt någon ras som så väl passar in i ett modernt samhälle.

/irland.jpg

Flag Counter